NOx-sensorer som används inom bilindustrin är främst av amperometrisk typ och har två till tre elektrokemiska celler i separata kammare.
Den första cellen tar bort O2 från provet för att förhindra störning av NOx-mätningen i den andra cellen.
Dessa sensorer är kommersiellt tillgängliga från flera leverantörer och används för att styra NOx-adsorberare och SCR-efterbehandlingssystem. Dessutom har NH3-sensorer utvecklats för användning i SCR-system.
Utvecklingen av dessa sensorer började på 1990-talet och kommersiella versioner introducerades först i början av 2000-talet för användning i bensinbilar och dieselfordon med smala bensinfordon med NOx-adsorberare och urea-SCR-efterbehandling för lätta och tunga dieselmotorer.
NOx-sensorn mäter mängden kväveoxider (NOx) som finns i avgaserna från en förbränningsmotor. Dessa sensorer använder en elektrokemisk cell för att detektera koncentrationen av NOx i avgasströmmen och ger realtidsåterkoppling till motorns styrsystem, som sedan kan justera luft-bränsleblandningen eller driften av NOx-efterbehandlingssystemet för att minska utsläppen. Sensorns funktion är avgörande för att säkerställa att motorn uppfyller emissionsnormerna och fungerar effektivt.